Vårtal 2012

Hej alla!


Ni ska alldeles strax få höra mitt hyllningstal till våren. Jag heter Marica Ohlsson och är en av alla oss som har turen att få bo här i denna by i Dalarna vid Varpans strand, Österå.


Vårtalet har jag med mig här någonstans…..(letar och får fram en jättelång rulle som jag vecklar ut och försjunker i…efter en stund river jag av nederdelen) … Jag tar bara slutklämmen!


Våren är här!

Äntligen!


Sommaren står för dörren. Förväntningarna ligger föröda i framtiden, redo att infrias.

Tänk bara på grillkvällar, mygg, camping, släkt, sommarstugor, ledigheter, pingst, sol, gräsklippning, bad, midsommar, segling, ridning, golf, boule, simning och allt annat man nu kan hitta på att ägna sig åt.


Och nu när det blir säsong ska man väl också passa på att renovera lite här och där, göra den där vårstädningen som aldrig har blivit gjord förr eller så trendiga tomater, gurkor och pumpor. Kanske tom satsa på ett växthus, att sitta och mysa i om kvällarna, bland doftande kryddor och grönsaker. Bara att sträcka ut handen och bita i en ljummen saftig gurka så det skvätter om tänderna. Eller kanske inte - bekämpning av spinn och kvalster i gassande fuktig värme, bevattning och temperaturreglering. Nej, kanske istället satsa på en självgående gräsklippare, den tar även mördarsniglarna har jag hört ryktas. Så slipper man gå de där timmarna varje vecka och jaga uppstickande grässtrån och sniglar. Eller kanske satsa på en lägenhet istället? En solvarm, stekhet och instängd lägenhet med insyn på balkongen.


Och midsommar! Ja, den blir väl som förra året?! Pingst – det blir väl likadant med den. Semester – ja släkten ska man ju passa på att träffa, det blir väl samma rundtur som förra året. Den mest effektiva med tanke på bensinpris. Vi kan ju köra åt andra hållet förstås – för omväxlings skull.

Ja, sommardrömmar.

Samma, samma, samma! Träffa, vara, göra och säga samma saker, tänka samma saker? Det är som I grevinnan och betjänten. ”Same procedure as last year? Same procedure as every year, James.”


Ja, ja Förväntningarna hopar sig, står på kö för att infrias – och som ni märker så har förutsägbarheten alldeles för lätt att slinka med förväntningarna, som ett brev på posten – Ah,  som ett mail i mailboxen eller som ett virus med senaste sökningen på nätet.


Både våren och sommaren gled förbi i min tanke och tillsammans med förväntningarna på dem sjönk de som stenar mot Varpans botten. Motivationen att uppleva dem försvann som en smälld ballong. Poff! 


Det är lika bra att köpa både julklappar och julkort redan nu, när det är rea på dem. Fast, julen är lika förutsägbar den. Finns det någon mening med något alls, när allt bara är en enda stor upprepning! Suck!


Men, misströsta inte! Det finns en bot mot det här!

Det går att ta gira undan för förutsägbarhetens skär på förväntningarnas hav - genom ett närbesläktat fenomen som anses höra våren till. Det är förälskelsen! Hänförelsen!

Den är så långt från förutsägbarheten som det går att komma.


Ni kanske vet hur det känns? Att vara förälskad eller hänförd, passionerat intresserad och fascinerad? Det är allt annat än förutsägbart! Och själv blir man allt annat än förutsägbar. Hur många av er har kört 20 mil bara för att dricka en kopp kaffe med en fantastisk varelse som får dig att känna dig levande, orolig och lycklig på en gång? Som öppnar dina ögon? Eller som fått dig att lämnat allt och flytta till en ny stad eller ett nytt land? Tagit mc-kort, hoppat bungyjump eller plötsligt börjat rasta familjens hund. Eller på ett mindre drabbande sätt försjunka i din passion för frimärken, fåglar, partikelfysik, krokitecknande eller vilket intresse du nu än har. Öva eller utöva den intensifierade uppmärksamhetens konst.


Bli inspirerad av den indiske yngling som blev så förälskad att han sålde allt han ägde, köpte en cykel och cyklade till Sverige! Bara för att träffa henne! Tror ni att han visste hur det skulle gå? Hade han några förväntningar? Några förhoppningar? Han var både modig och energisk!


Våren är en härlig tid, då det är lätt att känna förälskelsen och hänförelsen till livet. Det spricker ut överallt. Det doftar, ljuset kommer tillbaka, den trolska gryningen och magiska skymningen blir allt längre. Det blir varmare. Luften känns mot huden, solen bränner och fåglarna är högljuddare än någonsin.

Stanna bilen, slå upp dörren, kliv ur och vada genom drivorna av vitsippor som just nu slår ut i våra backar. Varför inte ha styrelsemötet där istället. Utnyttja den moderna tekniken, SMSa kollegorna och låt dem söka upp dig med sina GPSer där du sitter i en skogsbacke och gonar dig. – Se till att de tar med sig lunch också.


I sommar, förutsätt inte att det är obehagligt med regn. Vad är skönare än ett ljummet sommarregn? … och billigt dessutom!” Fånga ögonblicket”, räck ut tungan, smaka på regnet och känn hur dropparna letar sig fram över kroppen.


Förra året inledde jag badsäsongen här i Österå, före Valborg. Helt oplanerat. Jag banade mig fram längs stranden med ett rep för att lotsa bryggan vid behov i ena handen och med andra handen var jag redo att hugga tag i de stammar som så att säga var i vägen för min framfart, för att svinga mig runt dem ut över vattenytan. Plötsligt känner jag att jag sakta sjunker bakåt. Jag tar ett bättre tag om resterna av den björkstam jag lagt handen på, medan jag febrilt letar efter ett bättre fäste som redan är utom räckhåll. Min förvåning är stor medan jag fastklamrad runt björkstammen fortsätter att sjunka utåt, neråt mot vattenytan.  Obevekligt närmar vi oss den. Vi bryter genom den och fortsätter sjunka i det mycket kalla, grumliga och lite tröga vattnet. Sekunderna upplevs som minutlånga i all sin intensitet och informationsrikedom. Med kläderna på kan man inte bli blötare och jag går längs botten upp på land. Det är helt oförväntat, oförutsägbart och går väldigt fort. Under de sekunderna öppnas mina ögon, omkullkastas min planering och inpräntar i mig en upplevelse av gravitationens kraft och temperaturens påverkan på vattnets kvalitet som jag alltid kommer att bära med mig. 


I år ska jag lossa förutsägbarhetens snara - genom att byta ut matjesillen mot apelsinkryddad löksill på midsommar. Jag ska krossa sillen mellan mina tänder, pressa den mot gommen och låta blandningen omsluta min tunga. Under några sekunder ska jag i kraft av mina smaklökar låta mig hänföras eller fascineras av upplevelsen.


Så enkelt är det att bryta förutsägbarhetens mördande tristess!


Istället för att följa slentrianens, förutsägbarhetens och likgiltighetens bana, låt oss ha modet och energin att gira undan de säkra förvissningarnas förrädiska skär och segla ut mot våren och sommarens hav av förväntningar med hänförelse och förhoppningar om livet. Låt oss alla hurra fyrfaldigt för hänförelsens tid – Våren!

 

Hipp hipp! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!


    Copyright © All Rights Reserved


Gå med i vår grupp!

HTML tutorial