Vårtal 2013

Kära Vänner av våren!


Välkomna hit där Dalarna är som vackrast. Jag heter Maria Lyhed Danielsson och jag har blivit ombedd att vårtala här vid Varpans strand i år. Välkomna hit för att fira att våren äntligen är här, även om nätterna fortfarande varit kalla och frostbitna.


Den sista veckan har vi känt det så tydligt. Ljuset är här och solen värmer gott. Fåglarna börjar sin sång redan före fyra på mornarna och det är ljust till sena kvällen. Det är lite synd om människorna som bor söderut (förutom på vintrarna) som inte får se de här ljusa nätterna vi har framför oss. Där faller mörkret redan efter middagen och dagen gryr inte förrän runt sex på morgonen.


Att vi får ljuset tillbaka är något vi firat sedan urminnes tider. Vi bränner fjolårslöv och grenar (på ett organiserat sätt, tänk på gräsbränderna!), krattar bort sand och grus, sätter vårblommor på våra trappor och njuter i solen.


Vår tradition att tända eldar kommer sig av att skrämma bort rovdjuren när djuren skulle på bete och vi får hoppas att den här elden kan skrämma bort det sista av vintern från oss också. Låt oss hoppas på en härlig sommar som kan kompensera för sommaren förra året som regnade bort.


Förmodligen kommer denna vår snart att explodera i ett moln av pollen och är ni, som jag allergiska hoppas jag att apoteket har rustat med ordentligt med allergimedicin och näsdukar.


Låt oss nu stanna upp en stund då och då och njuta av våren. Se vitsippan där den står och påskliljornas gula färg. Lyssna på staren och bofinken och koltrastens vackra sång när det skymmer. Lukta  på fjolårslöven och känn myllan som kommer fram och lossnar ur tjälens grepp. Det finns så mycket liv att ta del av på våren och vi måste tillåta oss att njuta för den här tiden går så fort. Vi kan få ut mera liv om vi bara stannar och insuper det.


När vi flyttade hit 2006 så var det som att komma hem. Hem på riktigt. Här finns skog, bad och goda grannar. Här får man ett handtag om man ber om det och ingen backar för att hjälpa till.


Det kommer nog aldrig att bli fred på jorden så länge som vi inte kan vara sams med grannarna. Säg hej i förbifarten eller stanna och prata en stund på promenaden.


De flesta människor säger att de är för förändring. För-ändring. Det ska vara spännande, befriande och utvecklande med förändringar. Naturen förändras varje dag nu och Karin Boye sa att det gör ont när knoppar brister, men jag tror som en krönika jag läste att knopparna väntar till den rätta dagen att brista ut och så gör de det med ett vårskrik värdigt Ronja Rövardotter. Vårskrik är något man bör bejaka.


Nu ska vi bränna det torra gamla skräpet här nedanför och ge plats för det nya och friska. Vi kan också se till att vi tänder en eld inom oss själva, blir av med gammalt skräp och tar in det nya och ser förändringar som något välkommet. Var inte rädd för att släppa taget om det som varit och säg förlåt till det som ska förlåtas och välkommen till det som ska välkomnas.


Tänk på att koltrasten sjunger för att han vill och kan, inte för att han måste.


Nu utbringar vi ett fyrfaldigt leve för våren, den leve HURRA HURRA HURRA HURRA!




    Copyright © All Rights Reserved


Gå med i vår grupp!

HTML tutorial