Vårtal 2014

Ett tal om det oföränderliga


Det här blir ett tal i sju punkter – många före mig har kommit på att ”seven is a great number”. Veckan har 7 dagar och regnbågen 7 färger, de sju haven är 7… (och så är också kontinenterna och himlarna), och Rom har 7 kullar. Vårtalet i Österå ska definitivt inte vara sämre.


Men först: det är stor skillnad på våren i Skåne och våren här. Just därför tänker jag hålla ett tal om det som är DET SAMMA. Inte bara för Lund och Falun utan för sådant som håller sig över tid och som är nästan oberoende av plats i Sverige:


1) T ex är Valborgsmässoafton mycket pålitlig genom att den infaller på samma datum vartenda år. Den är inte opålitlig som påsk och pingst och ramadan. Nej, den 30/4 vet man vad som gäller – det är då vi ska festa för då är det Valborg som gäller.


2) Just i år, när det blev ett sådant här nordankylt snöande, kan vi få för oss att det på Valborgsmässoafton alltid är sådant här väder. Det är ju i och för sig bara en halvsanning men visst känner du igen känslan av att Valborg, hon ställer ”alltid” till det och låter ”alltid” regn och snö fördärva alltihop.


3) Fast ändå har vi alltid dessförinnan fått vara med om en vårsommar. Och varje vårsommar är som en två-tre-åring: den utstrålar en gränslös och oemotståndlig livslust. Allt är möjligt, allt är så roligt, allt går att undra över, allt går att leka med och allt är inom räckhåll.


4) När våren är som bäst, är det många som skulle vilja stoppa tiden. ”Alltid” så stanna kvar i alla dessa förväntningar och förhoppningar och allt annat på ”för” som i ”före”. Men tiden är nu en gång för alla så gjord att den måste få ha sin gilla gång. Och det är väl tur det, för annars skulle ju inte valborgsmässoafton kunna läggas till valborgsmässoafton till valborgsmässoafton så att vi varje år kan känna igen oss i att det är så här det är. Det kommer alltid en ny Valborg.


5) Till valborgsmässoaftonkaraktären hör också att allt det där andra före bålet och fyrverkeriet i åtminstone barnens ögon tar alldeles för lång tid. Det ska sjungas och folkdansas och hållas tal och det i all oändlighet och aldrig, aldrig får elden flamma upp. Själv har jag så mycket barn i mig att jag aldrig glömt den känslan. Därför vill jag gärna hålla detta kort. Men först:


6) När vi står här och tittar ut över Varpan och kanske rentav tycker den är vacker, också i oväder, så kan det kännas tryggt att veta att de upptäckte redan Selma Lagerlöf. Så här beskrev hon den i Nils Holgersson: ”Vid dalens norra ände ligger det en klar och vacker liten sjö med grönskande, månguddiga stränder, som kallas Varpan…” Själva kommer vi att återse det klara vattnet, den vackra sjön och de grönskande stränderna kunna se om en dag eller vecka när snöovädret bedarrat och sikten inte längre skyms. När hon ändå var på gång, passade förresten Selma passade på att skriva också om ”Tisken med grunt och orent vatten och sumpiga fula stränder”. Men det kan vi ju alldeles lämna därhän i dag, för på Valborg ska man bara tala om det vackra och försöka skratta bort både allt fult och allt isande kallt. Låt oss prova att göra det just nu genom att


7) Utbringa ett FYRFALDIGT leve för våren (i mina öron låter det som ett trefaldigt lundensiskt leve för våren plus ett till…). Våren, den leve, hipp, hipp hurra, hurra, hurra, hurra!


    Copyright © All Rights Reserved


Gå med i vår grupp!

HTML tutorial